Som många säkert vet älskar jag att skriva. Men det är egentligen inte själva orden i sig som jag drivs av, utan berättelserna.

I vinter har jag haft förmånen att skriva manus till en guide-app för den lilla historiska byn Äskhult i Halland. Äskhult är unik för att husen där ligger kvar på samma ställe som de gjort i över 400 år. Medan de flesta andra byar i Sverige splittrades i samband med skiftesreformerna på 1800-talet, kunde Äskhultsborna bo kvar i sina hus. De sista invånarna flyttade ut på 1960-talet och nu för tiden är den en museiby där besökare kan se hur livet såg ut innan alla jordbruksreformer.

Äskhult är speciell också för att byn är relativt väl dokumenterad. Det är både en utmaning och en gåva. En utmaning att vända och vrida på det andra skrivit och tyckt och tänkt, och en gåva att ha mycket material att jobba med. I mitt skrivande går jag igång på att hitta historier som inte berättats tidigare, historier som berättats många gånger, men där det finns nya perspektiv att ta tag i, eller historier där jag låter en ny person bli huvudpersonen. I Äskhult finns mängder med historier att skildra och människor att ge liv. Det är dessa berättelser som driver mig, och får mig att älska mitt jobb.

Manuset är nu på översättning. Därefter ska det läsas in på svenska och engelska, för att sedan lanseras i appen när säsongen på Äskhult börjar. Jag kan verkligen rekommendera ett besök till byn i sommar.

Bildkälla: L.G.foto, Wikipedia