Vi som arbetar i museibranschen älskar att förmedla kunskap om våra favoritämnen. Vissa av oss kan väldigt mycket och vill gärna att alla andra också ska kunna lika mycket och förstå ”vårt ämne” precis lika bra som vi. Samtidigt finns det en stark medvetenhet om att vi inte kan ha oändliga mängder med text i utställningar. Både av estetiska skäl och pedagogiska. Stora textmassor ser inte snyggt ut och riskerar att skrämma besökare. Det är något vi inte vill i museivärlden. Nej, snarare vill vill locka fler, bredda publiken och nå nya målgrupper. Det här är en av de stora utmaningarna för personer som arbetar med utställningar – att förmedla kunskap om specifika ämnen, och samtidigt nå fler människor. Hur kan vi förmedla mycket kunskap och samtidigt inte utesluta människor eller favorisera vissa besökare fram andra?
Besökare tittar, läser, pekar och rör sig i en utställning. I utställningen NK:s möbler Sörmlands museum, 2024 fanns en väl avvägd mängd text i utställningen där besökare kunde välja vad de ville veta mer om.
En lösning som då och då dyker upp är att arbeta med text i olika nivåer, i en hierarki där olika texter finns till för olika besökare. Till exempel kan en utställning ha olika texter baserade på olika målgrupper - något för barn, något för akademiker, något för kvinnor eller äldre, familjer osv. En annan utställning kanske har valt olika svårighetsgrad eller komplexitet på texterna beroende på vad olika tänkta besökare har för förkunskaper och intresse (nybörjare, upptäckare, specialintresserad). Ytterligare ett sätt att använda hierarkier är att skriva texter som börjar enkelt med en ingress för att sedan bli mer och mer komplex ju längre ner i texten läsaren kommer.
Texterna kan antingen kodas grafiskt med en symbol som visar vem som kan tänkas vilja läsa en text, eller genom att ha olika storlek på texten. Eller så väljer utställaren att gömma de texterna som är till för de mer specialintresserade bakom en QR-kod, i en skärm eller bakom en lucka. Det motiveras ofta med att så lite text som möjligt ska synas för besökaren.
Problemet med de här sätten att jobba i en utställning är att de faktiskt utesluter fler besökare än de hjälper. Tanken att skapa hierarkier baserat på besökarnas förkunskaper, intresse eller utbildningsnivå går helt emot idén om att nå bredare målgrupper och bredda publiken. Att tänka på vissa besökare som mer intresserad eller mindre, skapar en hierarki där museer riskerar att favorisera de mer intresserade och att många besökare inte alls känner sig inkluderade i utställningen, att innehållet inte är för dem.
Så hur ska vi tänka i stället?
För det första brukar jag rekommendera att tänka på utställningens texter i termer av funktion och dela in olika texter beroende på vilket syfte de har.
En introduktionstext introducerar utställningen, väcker intresse och nyfikenhet. Tematexter introducerar in utställningens olika delar eller underavsnitt. De ringar in ett tema, hjälper besökaren orientera sig och få en uppfattning om vad det ska handlar om. Berättelser brukar jag kalla kortare texter som berättar en liten historia, eller förmedlar relevanta fakta. De blir bärare av berättelsen i utställningen, men bör fungera individuellt och inte vara beroende av att läsas i en viss ordning eller bygga på varandra. Föremåls- och bildtexter innehåller information om föremål eller bilder, ibland bara ” måste-information” som fotograf eller definition av objektet, men kan med fördel också berätta någon litet mer som kan tänkas fascinera en besökare. Instruktioner är texter som berättar hur en interaktivitet fungerar, visar vägen eller berättar vad man kan göra eller inte göra i en utställning.
Varje text ska vara välskriven, tydlig, trevlig att läsa och kunna förstås av de flesta besökare. Varje typ av text (med en viss funktion) bör ha en egen grafisk form (storlek, färg osv) så att besökaren känner igen den och kan orientera sig när de letar efter innehåll som de fastnar för. På det här sättet hjälper du besökaren att hitta den information de söker och underlättar för dem att ta till sig innehållet.
Ett litet byggelement i en utställning, en berättelse som förmedlar en lagom mängd kunskap, och bygger helheten tillsammans med andra utställningselement. Naturum Skrylle, Lund 2024
För det andra kan det, under utställningsprocessens gång, vara bra att fundera över vad som förmedlas i text och vad vi förmedlar med andra medier. En del innehåll kanske kommer fram genom själva gestaltningen och stämningen i utställningen, en del berättas i en video, eller med ljud, ljus, bilder och föremål. Allt vi berättar behöver alltså inte ske i form av text.
På Kafka-museet i Prag berättades historien om Frans Kafka bland annat genom en gestaltning som bidrog till förmedlingen genom den stämning den skapade.
Undersökningar visar att besökare som stannar längre i en utställning gör fler saker, snarare än går på djupet genom att läsa fler och mer komplexa texter. En studie gjord i USA* visar att besökare i genomsnitt spenderar ungefär 20 minuter i en utställning. När de rör sig genom en utställning, går, tittar och stannar till täcker de in ungefär 27 kvadratmeter per minut. Under denna tid och på denna yta behöver vi alltså ge dem en rimlig möjlighet att ta till sig det innehåll vi presenterar. Varje del i utställningen (en text, en film, en interaktion, en monter) tar en viss tid för besökaren att ta del av. Därför måste varje element i utställningen fylla en funktion och relatera till utställningens huvudbudskap.
En utställningsformgivning som är avskalad och enkel i sin formgivning berättar också en historia genom själva gestaltningen. Skissernas museum, Lund.
Så i stället för att tänka på utställningstexter i form av nivåer som olika läsare tar till sig baserat på intresse eller förkunskaper, kan vi tänka på texterna som byggelement, eller bitar av en helhet. Alla har samma svårighetsnivå och är skrivna för att bidra till den stora berättelsen i utställningen. De är genomarbetade och finns i utställningen av en anledning. Besökare kan välja att ta del av flera eller färre element och utforska utställningen på det sätt som passar dem oavsett förkunskaper. De olika textelementen bildar ett nätverk som tillsammans bygger helheten i utställningen utan att vara helt beroende av varandra. På det sättet ger du besökaren möjlighet att ta till sig innehållet och skapar större chans för den kunskap som ditt projekt önskar förmedla att faktiskt nå fram.
*Studien refereras i boken Exhibit Labels av Beverly Serell, 2015
Vill du lära dig mer utställningstext? Boka en workshop eller gå en av mina webbkurser.
Där får du lära dig om olika typer av utställningstext, om att skriva så folk förstår och om hur du kan strukturera ditt innehåll och veta vad som ska bli text och vad som berättas på ett annat sätt.