I maj i år la jag upp några vanliga misstag i utställningstexter i mina kanaler i sociala medier och fick en del bra respons på dem. Därför har jag valt att samla inläggen här i en post så att ni kan läsa dem samlat. Kanske har du fler exempel du vill dela med dig av. Gör gärna det, så hjälps vi åt att förbättra utställningstexter runt om i landet.
1. För lång introduktionstext
En bra introduktionstext är kort, fokuserar på utställningens huvudbudskap, väcker intresse och nyfikenhet. Dess uppgift är att locka besökaren, att hjälpa den att orientera sig och förbereda den på det som ska komma. Men ganska ofta får introduktionstexten alldeles för många uppgifter. Information om sponsorer, bidragsgivare, hur idén kom upp och andra “måsten” trycks in i introduktionstexten som blir lång och ganska tråkig att läsa. Den typen av information går bra att placera på en mindre skylt som inte får så framträdande plats i utställningen. Det är nämligen så enkelt att om introduktionstexten är för lång går folk förbi.
2. Passiva satser
Jämför meningarna:
”Byn skiftades 1825.”
och
”En vårdag år 1825 kom lantmätaren till byn.”
I första meningen får vi ett årtal, och ett abstrakt begrepp , skiftades. I andra meningen får vi veta att någon kom utifrån till byn, en främmande, någon ska mäta något. Du kan nästan se en person med kartor och instrument som går längs landsvägen. Passiva satser, utan tydligt subjekt, som i mening 1, ger oss inga bilder, och kan i vissa fall också dölja viktig kunskap om VEM som gjorde något. I mening två får vi en bild, en aktiv person. Verb i passiv form gör texten abstrakt och därmed svårare att ta till sig. Varje gång jag ser ett verb i passiv form, slår min hjärna larm. Dags att formulera om! Bli mer konkret, tydlig och ge besökarna en möjlighet att fantisera.
3. Digitala skärmar blir dumpningsplatser
Det händer fortfarande. Trots att vi är mer digitaliserade än någonsin, händer det att museer använder skärmar som samlingsplats för innehåll som inte fick plats i den fysiska utställningen. Det är ett misstag som mer visar på en svårighet att välja och förtydliga vad man vill berätta, än en önskan om att ge besökaren mer. Besökare som spenderar mer tid i en utställning gör fler saker, snarare än går på djupet. Så när skärmar och andra digitala apparater används i utställningar ska de vara en väl integrerad del av utställningen, och deras innehåll lika genomarbetat som allt annat, och texterna lika välskrivna och trevliga som andra.
4. Ofärdiga rubriker
Jag har nyligen besökt utställningar, på olika platser, med rubriker i rum som: Material, Säkerhet, Bild, Porslin. Orden beskriver ett tema för ett rum eller ett område i utställningen. Jag misstänker att de har används i utställningsproduktionen för att rama in, göra urval och avgränsa under produktionen. Men externt, ut mot besökaren fungerar orden mindre bra. De är helt enkelt inte färdiga som utställningstext! Utställningens rubriker ska vara skrivna från besökarens perspektiv. Vad behöver vi säga för att våra besökare ska kunna orientera sig och få en förståelse för vad som händer i rummet? Ibland är rubriker de enda texter en besökare läser. Rubrikernas funktion är väcka intresse och hjälpa besökaren orientera sig och förstå huvuddragen i utställningen. När jag skriver rubriker brukar jag tänka: Om en besökare inte läser en enda längre text, utan bara ser utställningens rubriker, ska hen ändå få en god uppfattning om utställningens innehåll och budskap. Rubrikerna ska bidra till den totala berättelsen, och därför måste vi bemöda oss att faktiskt skriva dem, och inte lämna dem ofärdiga på väggen.
Det här är några exempel på vanliga misstag som jag ofta ser i utställningstexter, som är ganska lätta att lära sig att undvika. Precis som med allt så krävs det dock lite träning för att bli bättre. Det kan du få genom att gå någon av mina kurser i att skriva utställningstexter.
Ta en titt i webbshoppen om du vill gå en helt webbaserad kurs, med eller utan respons från mig. Eller kontakta mig om du vill boka en fysisk eller digital workshop.