När jag håller kurser och workshops om utställningstext, brukar jag börja med att berätta vad utställningstext INTE är. Det är inte journalistisk text, brukar jag säga. Inte heller akademisk text, som följer en helt annan disposition än utställningstext. Det går heller inte att jämföra utställningstext med böcker, eftersom böcker läser vi på egen hand, fokuserat, tyst och sittande eller liggande. Nej, utställningstext är en egen genre av text, har ni kanske hört mig säga, och läst i mina inlägg förut.
Däremot kan vi, när vi skriver utställningstext, låna knep från böckernas värld, från det skönlitterära skrivandet, för att skriva mer engagerande texter som besökarna vill läsa. Det tänkte jag ge några exempel på i det här inlägget.
Den som någon gång gått en kurs i kreativt skrivande, har säkerligen fått göra skrivövningar som går ut på att träna på litterär gestaltning. Den enklaste övningen brukar se ut ungefär så här:
Skriv om följande mening utan att använda ordet arg.
Johan var arg.
Använd i stället verb för att beskriva HUR det märks att Johan är arg.
Det kanske blir något i stil med:
Johans spärrade upp ögonen och hoppade upp och ner på stället.
Johan var arg.
Många tycker det är svårt att skriva så här. Jag hade väldigt svårt för det här sättet att skriva när jag skrev i mina första utställningstexter. Det är lättare att skriva rakt på sak vad man vill säga, men det gör också att vi riskerar att skriva våra läsare på näsan och säga precis det vi vill att de skulle tycka. Jag brukar ge ett exempel på en mening som ser ut så här:
Sverige förtryckte romer.
Med den här meningen har vi redan sagt allt. Läsaren har redan fått veta vad den ska tycka och tänka. Om vi i stället försöker gestalta meningen kan vi fråga oss, hur visade det sig? Då kanske vi måste svara med något konkret exempel.
Sveriges lagar förbjöd romer att bo på en plats längre än två veckor.
Vi skulle också kunna låta en romsk röst höras:
“Jag drömde om att få en lägenhet. Husvagnen var kall och fuktig. Men vart än vi kom blev vi bortkörda.”
Vad hände i ditt huvud när du läste de sista citatet? Fick du bilder i huvudet? Det får i alla fall jag. Genom att använda litterär gestaltning, får du läsaren att känna och uppleva innehållet. Du ger läsaren bilder som den själv kan relatera till.
Låt mig ta ett annat exempel på hur du kan jobba med gestaltning i en text.
De underlagstexter och källor som vi jobbar med i utställnings- och museibranschen är ofta abstrakt skrivna. Historiska texter har en hög abstraktionsnivå. Ibland har jag också arbetat med företagshistoria för företagsmuseer. Texter som har med ett företags utveckling är gärna abstrakta och innehåller många speciella begrepp. Låt mig ta ett exempel från företagshistoria.
Läs meningen:
Även om omsättningen fortsatt var hög, innebar ökade produktionskostnader att företaget tvingades till åtstramande åtgärder.
Till att börja med innehåller meningen flera svåra ord. I en första bearbetning skulle vi kunna skriva om meningen med enklare ord. Så här:
Företagets varor sålde fortfarande bra, men det hade blivit dyrare att producera varorna, så företaget tvingades skära ner.
Nu har meningen blivit lite lättare att förstå, men den är fortfarande ganska tråkig och livlös. Kan vi skaka liv i den genom gestaltning? Vi frågar oss: Hur märktes det? När jag ställer den frågan till en text märker jag ofta att jag måste veta mer. Bakom det abstrakta språket kan det dölja sig spännande detaljer. Efter lite extra research skulle texten kunna se ut så här:
Bilarna var fortfarande populära.
Men arbetarna som byggde bilarna
krävde högre och högre löner.
Det blev ohållbart för ledningen.
De måste avskeda några arbetare
för att företaget skulle överleva.
Bild från utställningen Framtidens fordon på Malmö Museum. Foto: Malin Kihlström
Nu får vi plötsligt så mycket mer att bygga en bild av i huvudet. Vi får veta att det rör sig om ett företag som producerar bilar. Vi får veta att ökade produktionskostnader berodde på högre löner för arbetarna, och vi får veta att åtstramande åtgärder betyder att folk fick sparken. Vad som också händer att vi ser människor framför oss. Det finns en ledning som fattar beslut och det finns arbetare som måste avskedas. Det blir genast lättare att relatera till texten, att känna att den berör mig.
Alltså, utställningstext är inte skönlitteratur, men låna gärna friskt av metoderna att skriva skönlitterärt. Det är ett tacksamt sätt att få liv i dina texter och därmed engagera dina läsare i texten.
Ps: Det kliar i fingrarna att testa att skriva om texten en gång till utifrån arbetarnas perspektiv. Men det får bli i ett annat inlägg, där vi kan fördjupa oss i berättarperspektiv. Här skulle det handla om litterär gestaltning.
Ps2: Om du vill lära dig mer om att skriva gestaltande, gå gärna en av mina webbkurser, eller boka en workshop med mig.